It gets worst at night..

Fortfarande vaken och inte det minsta trött. Tror att jag börjar vända på dygnet. Det är ungefär nu vid den här tiden man annars staplar in hemma en lördag, klappkalas och rakt i säng. Nog tur att jag inte är ute o ränner nu eftersom jag är ganska sjuk fortfarande. Har känt mig extra knepig idag faktiskt. Blev helt plötsligt jätte illamående och fick en väldig yrsel och ont i bröstet. Känner att det börjar komma tillbaks nu, sticker i bröstet. Lite läskigt faktiskt..  undrar om det är blodtrycket som spökar? Egentligen borde jag isåfall skylla mig själv eftersom jag inte äter blodtrycksmedicinen ordentligt som man skall. Ibland känns det som att jag medvetet förtränger att jag äter medicin för att ignorera problemen. Förstår inte att man ska få problem med hjärtat i en sån här tidig ålder, det känns lite oroväckande att man då har högre risk för hjärtattack senare i livet.

Jag blir riktigt depp av att tänka på det, får en rejäl dödsångest. Känns som om livet hänger på en skör liten tråd ibland. Faktum är att jag tänker på döden varje dag.. I första hand är det min mor jag tänker på, jag ber för att inte hennes sjukdom leder till döden och att hon har många år kvar att leva.. vågar inte riktigt tänka på hur jag skulle klara mig utan henne. Jag grubblar också på hur gammal jag själv blir.. kommer mitt blodtryck vara något som hindrar mig från att leva länge? Är det kanske blodtrycket som sätter en käpp i hjulet och ger mig en hjärtattack redan vid 35års ålder ?

Det kanske låter fjantigt.. men det är sånt här jag tänker på nästan varje dag, jag kommer inte undan den här dödsångesten, försöker acceptera att alla går samma öde till mötes. Det vill inte gå, hur jag än försöker. Det här inlägget gjorde ingen nytta.. allt blev bara jobbigare.